Smygtest av Tradition

Jag bara kunde inte hålla mig från nyöppnade Restaurang Tradition, som ligger i samma kvarter som jag bor i. En restaurang som utlovar "rekorderlig husmanskost, punkt slut". Eftersom jag är väldigt svag för husmanskost kändes det helt rätt för mig!

Menyn är kort och innehåller rätter som torsk i äggsås, pannbiff och dillkött. Då jag inte hade middagssällskap valde jag att beställa en portion kåldolmar (130 kr) att ta med hem. På hemsidan hade de uppenbarligen glömt att lägga upp sitt telefonnummer, så jag fick gå ner och beställa vilket iochförsig inte var så farligt eftersom jag bor så nära. Och nu har jag ju telefonnumret också!

Maten tog bara 10 minuter vilket tyder på att de var förberedda ganska långt in i tillagningsprocessen vilket av förklarliga skäl gjorde mig lite förundrad. Maten lades upp i en elegant kartongförpackning och kåldolmarna serverades med kokt färskpotatis, skysås och rårörda lingon.

Var det gott då? Mja, faktiskt. Kåldolmarna var något för kompakta för min smak, men skysåsen och kålen var alldeles perfekta i både smak och konsistens! Potatisen smakade som potatis väl smakar mest. Den stora höjdaren i sammanhanget blev dock de utsökta rårörda lingonen som var helt underbart söt-syrliga. MUMS!

Totalt så kan man säga att maten var god. Inte panggod, men god. Kanske blir det godare om man äter där och de får lite längre tid på sig att laga till maten. Nåja. Jag är mätt och belåten i alla fall. Och det är faktiskt riktigt prisvärt. Det ska bli spännande att se hur detta äventyr utvecklar sig!

Maten: 3+

Hotel Hansson levererar

Ikväll öppnade Restaurang Tradition i samma hus som jag bor och jag har i flera dagar sneglat in i den till synes mysiga matsalen. Ikväll hade jag egentligen planerat att laga mat med en väninna, men efter hastigt bortfall p.g.a. sjukdom fick plan B skåda världens ljus.

Efter att ha konsulterat såväl Sofia som Taste Sthlm-kortet valde vi att försöka ta oss till Due Fratelli eller Restaurang 101. Tyvärr var båda fulla och som tredje alternativ valde vi då att äta på Hotel Hanssons restaurang. En riktig lyckoträff skulle det visa sig.

Restaurangen ligger i anslutning till loungen och receptionen och var smakfullt inredd i en nyklassisk stil där modernt mötte antikviteter i en oerhört trevlig kombination. Direkt vid vår entré fick vi hjälp av receptionisten till ett mysigt hörnbord där vi fick beskåda den sparsamma menyn. Rätterna var framförallt klassiska, såsom oxfilé, stekt torsk, älgköttbullar etc., vilket ju är passande för ett hotell i den genren. Sofia valde oxfilé med sky (265 kr) och jag stekt torsk med skirat smör och pepparrot (240 kr).

Personalen var trevlig och gav ett gott intryck och vi fick snabb och effektiv service genom hela måltiden. Dessvärre tog tillredningen av maten väldigt lång tid, närmare 30-40 minuter, vilket ju är alldeles för mycket i en ganska tom matsal. Men när maten kom var väntan väl värd tiden. MUMS! Min torsk var alldeles förträfflig, man kunde verkligen känna på både smak och textur hur färsk och högkvalitativ den var. Det är inte lätt att steka fisk om man vill få den både genomstekt men ändå fortfarande saftig så en stor eloge till kocken!

Jag är ju verkligen en sucker när det gäller smör så det skirade smöret förhöjde tillsammans med den finrivna pepparroten min måltid något enormt! Efter lite lättare saltning, särskilt till de smörslungade rödbetorna så blev rätten helt klart veckans kulinariska höjdpunkt. Även Sofia verkade nöjd med sin välstekta oxfilébit som verkligen såg mums-mums ut!

Då rätten gjorde mig alldeles lagom mätt fick jag möjlighet att avrunda måltiden med en riktig gammal goding, en av mina egna paraddesserter, nämligen en crème brûlée (85 kr). En god anrättning med härligt knäckigt yttre som dock i mitt tycke var något överprissatt i förhållande till vad man ändå fick.

Överlag dock en fantastiskt trevlig måltid. Hotel Hansson levererar, och jag rekommenderar dem varmt! Har man dessutom ett Taste Sthlm-kort får man den billigaste varmrätten gratis - vilket ju gör det helt sjukt prisvärt!

Maten: 5
Service: 4

Fondueboden

Efter en sjukt hektisk sommar som avslutats med en ännu mer hektisk introduktionsvecka på skolan har jag fått lite tid att börja blogga igen. Ni, kära läsare, som undrat om jag helt sonika har slutat äta kan trösta er. Både plånboken och magen vittnar om annat! Bland annat har jag hunnit med ett besök på min första trestjärniga restaurang, Alain Ducasses filial i anrika hotellet Dorchester vilket säkerligen var den i varje fall mest prisvärda måltid jag vart med om! Där avnjöt jag bland annat den med ljuvliga dessert någonsin fullspäckad med hemgjord konfektyr, . Lunchen – för det var en sådan jag lyckades få bord till.

Men nog om det.

Igår introducerade underbara Sofia (sofiagyllenhammar.com) mig för en ny kulinarisk höjdpunkt för vår stad. Taste Sthlm heter det, och är ett slags rabattkort man kan köpa för drygt 350 kronor och som ger rabatter i nivån ”2 för 1” på ett 70-tal restauranger i Stockholmstrakten.

Så igår besökte vi således en av mina i varje fall tidigare favoritrestauranger, Fondueboden för att förtära den mest vintriga av måltider såhär i sensommaren. Jag älskar verkligen fondue, inte bara för att det är gott, utan också för att det är en så rolig social aktivitet. Fondue var till exempel den maträtt som faktiskt räddade mig när vi var i Val Thorens i våras där övrig mat, dessvärre, var helt förkastlig!

På Fondueboden hade man en lite sämre rabatt än övriga restauranger i Taste Sthlm, men 20% är ändå inte fy skam. Sagt och gjort. Medan jag flyttstädade min lägenhet fixade Sofia ett Taste Sthlm-kort och ett bort till oss. Ett tips för övrigt, ty Fondueboden har ofta märkliga stängningstider och ibland också full beläggning, så även denna kväll som för övrigt var galet varm, i varje fall inne i restaurangen. Doften av t-röd (eller vad man nu använder för förbränningsmedel) låg hög vilket gjorde att vi verkligen fick ”strippa”.

Vi valde att beställa ”La Grande Fondue” för 229 kr per person (de andra två alternativen är fisk- och skaldjursfondue och ostfondue) och jag valde att dricka en cola, för omväxlings skull. I fonduen ingick då tärnat fläsk- och nötkött och marinerad kycklingfilé. Allt rått, såklart. Ungefär åtta olika såser serverades, t. ex. bea, barbecue, fetaostsås, salsa med koriander (hu!) med mera. Vidare fick man ett val mellan pommes frites och bakad potatis. Gissa vad jag valde? En mindre tallrik med diverse råa, kokbara, grönsaker ingick dessutom.

Buljongen var väldigt god, och man kände verkligen den goda köttiga smaken när man kokade broccoli och champinjoner. Mums! Köttet däremot var verkligen helt naturellt och krävde definitivt såser eftersom buljongen i mitt tycke inte gjorde tillräcklig avstamp på det. Och här fallerar det.

Problemet är såserna. De är inte tillräckligt bra helt enkelt. Att servera såser som smakar färdigköpta känns trist och knappast exklusivt. Annars hade man kunna gjort det enkelt hemma istället (vilket jag för övrigt verkligen rekommenderar!). Salsan var oätbar för de som inte gillar koriander, bean smakade burk, tzatzikin var tandlös och saknade den där härligt bitande vitlökssmaken. Und so weiter…

Serveringen var väl i sig inte särskilt klandervärd men dock väldigt anonym och opersonlig. Lite frågor som ”hur står det till ikväll” och ”smakade det bra” passar klart bättre än ett stressat ”är ni klara?”. Ingen erbjöd dessert eller påfyllning i de uppenbart tomma glasen och ingen hällde upp nytt vatten. Tråkigt.

Överlag är jag ändå rätt nöjd, men det är nog främst för att jag älskar fondue som maträtt och jag är glad att någon velat ta sig an denna svåra rätt i Stockholm. För att lyckas fullt ut krävs dock stora krafttag i såserna. De måste ju rimligtvis kunna komma på eller snubbla över något recept på något mer unikt och passande, något som gör att man verkligen vill dit igen. Lite som hoi hoi-såsen hos Günters korvar.

Maten: 3 av 5

Service: 2 av 5

Frikadeller i tomatsås och knäckig rabarberpaj

Ikväll var en sådan där kväll som man verkligen inte har tid till något alls. Än mindre att laga mat. Länge funderade jag på att gå ut och äta som så många andra kvällar, men efter en inventering i kyl och frys upptäcktes dels lite överbliven köttfärs som bara skrek: "Ät mig"! Dessutom hade jag tre fina stjälkar rabarber som såg sugna ut att ansas. Sagt och gjort, dinner it is! (Och skolarbetet får vänta!).

Frikadeller var det länge sedan jag gjorde, men jag minns första gången jag gjorde det som igår. Först kämpade jag med att tina och kvalitetssäkra köttfärsen som jag inte minns när jag frös in. 6 minuter på 80 Watt och den var tillräckligt mjuk att hantera. Ett tips till den som behöver tina mat snabbt och liksom jag inte är förutseende nog att ta fram köttfärsen snabbt är att bara skära upp färsen i ganska stora kuber. De tinar mycket snabbare och man slipper slänga mikroförstörda kanter på en hel klump.

I skafferiet idag fanns både färsk persilja, ägg, parmesan och kryddor, så det var inte krångligare än att blanda ihop färs, ägg, klippt persilja, färskriven parmesan (snälla, köp inte färdigriven, det är inte okej) och lite vitlök. Idag använde jag mig av nötfärs, så jag hade ett ägg per 300 g köttfärs för att få det lite saftigare.

Innan frikadellerna formades körde jag dock igång tomatsåsen. En mindre lök (alt. en halv stor lök) finrivs och blandas ut med vitlök och en hel del olivolja, varpå detta får puttra ihop i några minuter. Jag har gärna i lite torkade kryddor i det här stadiet för att "väcka" dem till liv i oljefräset, denna gång hade jag lite oregano och basilika. Efter fem minuter häller man i en kartong passerade tomater från Mutti (el. liknande). Använd aldrig Euroshopper/ICA Basic/Coop X-tras försök till passerade/krossade tomater. De smakar metalliskt och fungerar måhända i en köttfärssås, men aldrig i en tomatsås! Jag gillar hetta och har i en del cayennepeppar men med kryddorna kan man ju experimentera. Salt och peppar åker i, och en rejäl klick flytande honung och såsen är komplett. Ibland, om jag vill ha en lite syrligare sås kan det hända att det åker i ett par teskedar balsamicovinäger också, men inte denna gång!

Tomatsåser blir som bekant godare ju längre de står, därför låter man den stå och puttra medan frikadellerna formas. När ca 10 minuter gått kan man lägga i frikadellerna, en efter en för att inte riskera att de skadas och låter sjuda i ca 20 minuter. Efter en 8-10 minuter kan man röra om ett par gånger för att köttsafterna skall gifta sig med tomatsåsen. Sedan är det klart. Jag serverade detta med någon oklar vit fullkornspasta från Kungsörnen som passade bra, men det var mest i avsaknad av en god spaghetti.

Men kvällen slutar inte där! När jag hittade rabarbern insåg jag att det måste skapas en paj! Första pajen för året! Normalt sett gör jag en smulpaj, men för ett par, tre år sedan bjöd min moster på en väldigt knäckig äppelpaj som jag verkligen älskar. Kan man inte kombinera detta? Naturligtvis. En snabb sökning på "knäckig rabarberpaj" ledde mig fram till den käcka hemsidan smulpaj.se och deras spännande recept på rabarberpaj med kolasmak.

I korthet gick det ut på att jag ansade och skalade rabarbern, gjorde en kolasås och varvade med rabarber varpå det hela täcktes av en farinsockerbaserad smulpajsdeg. Herregud så sött, herregud så gott. Tillsammans med en kula vaniljglass från Järna-glass som jag tidigare berättade om blev det en sockerchock såväl som smakupplevelse som fick mitt hjärta att slå några slag extra.

Hur ska jag kunna somna med allt socker i kroppen...?

Kvällens recept:

Frikadeller i tomatsås

• 300 g köttfärs
• 1 ägg
• Persilja i önskad omfattning
• 1 dl färskriven parmesan
• 1 vitlöksklyfta
• Tomatsåsen:
• 500 ml passerade tomater av god kvalitet
• 2 vitlöksklyftor
• 1 msk honung
• Torkade kryddor efter smak
• Persilja
• 1 liten eller ½ stor gul lök

Riv lök och pressa vitlök. Blanda ut med lite olivolja, tillsätt ev. torkade kryddor. Stek på medeltemperatur i ca 5 minuter. Tillsätt passerade tomater, honung och färsk persilja och salta och peppra. Låt sjuda i 10 minuter. Under tiden blandas alla ingredienser till frikadellerna ihop och små bollar formas. Lägg i dessa i tomatsåsen och låt sjuda 8-10 minuter. Rör om. Låt sjuda 10 minuter till. Servera med valfri pasta och gärna en grönsallad vid sidan av.
 
Rabarberpaj med kolasmak (källa: http://www.smulpaj.se/rabarberpaj-med-kolasmak)

• 125 g smör (eller margarin)
• 2 dl vetemjöl
• 1 dl havregryn
• 1 dl farinsocker
• 5-6 dl skivad rabarber
• 1 msk smör
• 2 dl rårörsocker
• 1 1/2 dl ljus sirap
• 1 tsk vaniljpulver eller 2 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 200-225 grader. Blanda vetemjöl, havregryn och farinsocker i en bunke. Dela smöret eller margarinet i tärningar och finfördela det med fingrarna så att det blir en grynig massa.
Smöra en ugnssäker form. Skölj och skiva rabarbern, lägg den i formen. Smält en matsked smör i en kastrull och rör ner sirap och socker. Värm försiktigt under omrörning tills sockret är smält. Blanda i vaniljen. Häll kolan över rabarbern och vänd rabarbern så den blir täckt. Smula sedan pajdegen över rabarbern och sätt in pajen i ugnen i cirka 20 minuter.

Nasi Goreng veggie style

Det ser hemskt ut, men herregud så fantastiskt gott!

En nackdel med att laga middag med en vegetarian är att man inte alltid kan göra riktigt som man tänkt det. En vara innehåller gelatin och kan inte användas, medan mjölk och ägg går. Denna kväll var jag sugen på något enkelt, snabbt och rätt billigt att laga till, då jag insett att CSN inte kommer vara lika generösa i sommar som jag hade önskat och tänker lägga undan lite slantar åt hyra och annat i den vägen. Valet föll på Nasi Goreng!

Nasi Goreng är en kryddstark indonesisk rätt som på det "svenska" sättet innehåller kyckling (goreng betyder kyckling på indonesiska), stekt ris, grönsaker och räkor. Första gången jag gjorde Nasi Goreng var när jag jobbade natt på en larmcentral. Det blev riktigt bra och sedan dess är jag mer eller mindre frälst. Det enda som är lite synd är att det ser lite trist ut, men med lite färska örter är jag säker på att man kan piffa upp utseendet lite. Detta hade jag dock inte tillhands så det fick bli lite fult på fotona.

Jag sade att det skulle vara vegetariskt ja, och därför ersatte jag all kyckling med räkor (hon är en sådan veggie), så det blev en nasi räkeng istället. Det blev riktigt gott och jag fick stort beröm från min väninna! Generellt är jag väldigt negativ till färdigskalade frysta räkor, men denna gång köpte jag ICA:s 400 gr från Ishavet och de var helt klart godkända. I och med att de skall hettas upp blir de urvattnade och man slipper den vanliga vattniga smaken som färdigskalade räkor annars kan få. Istället bjuder de på lite mysigt tuggmotstånd. Självklart blir det godast med handskalade, men det var både för dyrt och jobbigt denna gång.

Ett bra grundrecept hittar du här men man ska såklart experimentera tills man får det att smaka som själv vill ha det. Jag brukar ha dubbelt med soja för att få mer sälta i smaken, lägga till en hel del cayennepeppar och slänga i alla överblivna saker i kylen, som till exempel morot. En stor fördel med Nasi Goreng är att man kan variera det väldigt mycket. Man kan krydda både mer och mindre beroende på smak och i och med att den inte har chili eller någon annan stark krydda i sig kan de flesta, även de som inte gillar stark mat, få ned ett par tuggor. Det är också utmärkt matlådemat. Jag hatar matlådor av hela mitt hjärta då det alltid blir så väldigt mycket sämre när man kör mat i mikron, men just Nasi Goreng smakar till och med ännu bättre dagen efter då kryddorna verkligen fått blomma ut, och det är det jag ska äta till lunch nu, innan jag åker iväg på påskfirande!Ett tips är att servera en grönsallad till som får en dressing på citron, lite salt och peppar och eventuellt en stänk olja. Friskheten från citronsaften bryter väldigt fint mot den kryddiga gorengen!

Bara en rätt idag? Nej då. Till dessert serverades en kula vaniljglass från Järnaglass som säljs i välsorterade butiker tillsammans med hallon. Järnaglass kan jag varmt rekommendera, den ligger i prisklassen mellan Lejonet och Björnen (som blivit en tillsatsbomb och inte alls är vad den var) och Mövenpick, d.v.s. ca 60 kr litern. Helt klart värt. Hallonen var ICA:s frysta som jag lät tina upp under middagen. Mums! Egentligen skulle jag ju ha en liten kaffe med pralin till detta, men tyvärr åt jag upp de sex goda kardemummapralinerna från NK Konfektyr redan innan maten. Illa. Men gott. Oj vad jag kommer bli tjock när jag blir stor.

PS. Råkar vet att Anton var på Lux igår och åt middag med sin sambo. Ser med spänning fram mot rapporten, det är en av de restauranger jag så gärna velat gå på men aldrig hunnit/haft råd/fått bord/hittat sällskap till.

Fyrarätters hos Anton

Efter att ha sett Philips första inlägg i bloggen fick jag en idé; vi döper om bloggen till kulinarpojkarna så kan jag också få vara med på ett hörn. Fördelarna är många: Philip och jag äter ofta god mat ihop, vi lagar mat ihop, bloggen uppdateras oftare och vi får möjlighet att ses mer! Jag och Philip är goda vänner sedan ca 14 år tillbaka, då vi gick samma klass i Adolf Fredriks grundskola. Sedan dess har vi delat många kulinariska erfarenheter, allt från hälleflundra på finkrogar till surkål på oklara basarer i Ukraina. 

Vi inleder vårt samarbete med en middag hemma hos mig. Min matfilosofi är enkel: jag lagar gärna mat från grunden och köper så lite halvfabrikat som möjligt, det blir helt godast då. Däremot är jag inte särskilt teknisk i köket, d.v.s. jag är inte så förtjust i att mäta gram och pyssla med tekniskt svåra desserter. Jag använder dessutom sällan recept till att ta reda på exakta mängder, utan snarare för att få idéer och en uppfattning om  vilka råvaror jag skall använda. I mina recept är måtten uppskattade. De är framtagna efter många både lyckade och misslyckade försök i köket. 

Kvällens klassiska meny med asiatiskt inslag: 

- Sparrissoppa med prosciuttoflarn och tryffelolja

- Laxsashimi med sesamsås, ingefära och wasabi

- Halstad gös med vitvinssås och babyspenat

- Chokladpannacotta med passionsfrukt och hallon

 Sparrissoppan är mycket mild och passar perfekt som förrätt. Prosciuttoflarnet bryter av med lite sälta. Riesling passa mycket bra till, ikväll dracks Tesch St. Remigiusberg Riesling Trocken, (nr 99009 på systemet). 
Laxsashimin är en enkel och mycket god rätt som går snabbt att tillaga och ger middagen en asiatisk touch.  Gös är enligt min mening en av våra absolut bästa fiskar. Den har mycket smak utan att smaka dyigt och kärvt och är ofta lite billigare än t.ex rödspätta eller sjötunga.

Sparrissoppa m, prosciuttoflarn och tryffelolja

Sparrissoppa m prosciuttoflarn, 4 portioner

500 g grön sparris

4 dl grönsaksbuljong/hönsbuljong

4 dl grädde

1 dl vitt vin

3-4 Schalottenlökar

Salt 

Peppar

Tryffelolja

Olivolja

Enkel grönsaksbuljong (kan ersättas med buljongtärning/fond på flaska)

2 gula lökar

2 morötter

1/4 rotselleri

 2-3 Lagerblad

1/2 Palsternacka

10-15 Vitpepparkorn

Persiljestjälkar

Grönsaksbuljong: Tärna rotsakerna, tillsätt vitpepparkorn och persiljestjälkarna (inte hela världen om man utesluter dem) Lägg i en kastrull och täck med vatten, låt koka i ca 30-40 min, sila av. 

Prosciuttoflarn:Sätt ugnen på 200 grader. Lägg tunna skivor prosciutto (alt. annan lufttorkad skinka) mellan två bakplåtspapper, låt dem torka i ugnen i ca 15 min. De får en chipsliknande konsistent och blir riktigt krispiga.

Sparrissoppa: Skala sparrisen om de inte är i säsong (Maj- Juni för svensk sparris, mars-juni Sydamerika) annars kan kan skalet lämnas. Skär av toppen på sparrisen (ca 2 cm) och spara i separat skål.
Skär resten av sparrisen i ca 1-2 cm långa bitar samt hacka löken. 

Fräs löken mjuk på medelvärme i kastrullen, tillsätt sedan sparrisen och fräs en minut till. Häll på buljongen och vinet och låt koka upp. Häll sedan på grädden och låt koka i ca 10 min. Smaka av med salt och peppar. Mixa sedan slät med stavmixer. 

Fräs på sparristopparna i en stekpanna med olivolja. Salta lätt och peppra. Portionera ut soppan och garnera med sparristopparna samt prosciuttoflarnet.  Häll på några droppar tryffelolja och servera. 

Laxsashimi  
70 g lax/portion, behöver ej frysas innan om den är odlad i sluten miljö, fråga i affären/fiskdisken. 
Wasabipasta
3 msk soja
1 msk teryakisås
1/2 msk sesamolja
Några centimeter ingefära

Skär laxen i små tunna skivor, blanda ihop ingredienserna till såsen och pensla/doppa laxskivorna i såsen. Skala ingefäran och skär i mycket tunna skivor.
Lägg upp laxen på ett fat och strö ingefäran över. Lägg på en klick wasabi på tallriken. 


Halstrad gös m vitvinssås och babyspenat
Det som lyfter denna rätt är vitvinssåsen, så lägg mycket krut på den. För att göra en riktigt god vitvinssås måste man koka fiskfond på fiskskrovet och allt fiskrens förutom inälvor och gälarna. Om du går till fiskdisk, be fiskhandlaren filea gösen och behåll renset. Fiskfond går ganska snabbt att göra, och det är värt varje minut. Gösfilén kan bytas ut mot en annan vit, fast fisk, t.ex torsk. Kan även serveras med kokt/pressad potatis om man inte ätit flertalet rätter innan.

Halstrad gös
150-200 g gösfilé/portion
Smör 
Cironklyfta 
Salt
Vitpeppar

Fiskskrov samt rotfrukter

Fiskfond (Kan ersättas med fond från buljongtärning/flaska, men det blir tyvärr inte lika gott)
Fiskskrov, huvud, skinn (allt som blir över när man filear, dock ej inälvor och gälar) 
1 gul lök
1 morot
1/4 rotselleri
2 vitlöksklyftor
3 lagerblad
3-4 timjankvistar
Vitpepparkorn
Vatten

Vitvinssås 
5 dl fiskfond
3-4 dl vitt vin
3 dl vispgrädde 
4 schalottenlöken

Fiskfond, vitvinssås (innan grädden hällts i)

1 gul lök
1 morot
5-8 champinjoner
Persiljestjälkar 
1 lagerblad 
Salt
Vitpeppar

Babyspenat
60 g babyspenat/portion
1 vitlöksklyfta
smör
Salt 
Peppar


Fiskfond: Tärna rotfrukterna. Skölj fiskskroven noga, lägg i en kastrull och fyll på med vatten så det täcker, tillsätt vinet. Koka upp och skumma av. Tillsätt rotfrukterna, lagerblad, timjan och vitpepparkornen. Koka i ca 25-30 minuter på låg värme. Sila av och koka ned (reducera) tills ca 3/4 av vätskan återstår. 


Vitvinssås: Hacka lök, morot och champinjoner.  Fräs i kastrull/traktörpanna i ca tre minuter. Lägg i persiljestjälkarna och lagerbladet. Slå på vinet och låt koka upp. Tillsätt fiskfonden och grädden. Låt puttra långsamt i ca 20 min. Sila och smaka av med salt, vitpeppar och mer vin (om syrligare sås önskas). Försök hitta en balans mellan syra och sälta.


Babyspenat: Hacka eller pressa vitlöksklyftan. Lägg spenaten i en stor stekpanna tillsammans med en stor klick smör alt. rikligt med olivolja. Tillsätt vitlöken.  Stek på låg värme i 5-8 min. Salta och peppra efter behag. 


Halstrad gös:  Salta och peppra filéerna. Stek dem i rikligt med smör på medelvärme i ca två minuter på varje sida. Serveras med vitvinssåsen, babyspenat och citronklyfta. 

Halstrad gös med vitvinssås, babyspenat och citron.

Chokladpannacotta  med passionsfrukt och hallon 
Lika bra att erkänna det på en gång: jag är rätt dålig på desserter: Dels p.g.a. bristande intresse för sötsaker och dels för att det helt plötsligt är viktigt med exakta mått och pill. Jag gillar mörk choklad, så många av mina desserter innehåller just det! Receptet nedan är ursprungligen från recept.nu, dock har jag ändrat lite i det. Använd en bra choklad så blir det gott. 


Fyra portioner Chokladpannacotta
2,5 dl vispgrädde
2,5 msk socker
120 g mörk choklad (gärna 70%)
1 gelatinblad
1 ask hallon
1-2 passionsfrukter


Lägg gelatinbladet i blöt. Hacka chokladen fint. Koka upp grädden och sockret. Ta av  kastrullen från plattan och tillsätt chokladen. Låt den smälta i den varma grädden i ca 1 minut. Krama ur vattnet ur det mjuka gelatinbladet och lägg det i kastrullen. Rör ordentligt tills både choklad och gelatinblad löst sig. Häll upp i portionsformar/glas och låt stelna i ca 3 timmar i kylskåp. 

Vid servering: Pressa ur innanmätet ur passionsfrukterna i en kastrull. Tillsätt hallonen och koka upp. Häll den varma hallon- & passionfruktssåsen över pannacottan och servera. Garnera gärna med ett blad citronmeliss om det finns att tillgå. Servera med något gott dessertvin, eller kanske en calvados?

Chokladpannacotta med passionsfrukt och hallon

Det var allt för den här gången! Nästa gång tillkommer det dryckestips till alla rätter, idag höll vi oss mest till samma flaska riesling förutom till desserten. (det är ju vardag trots allt). 
Hoppas detta inspirerar!

En riktig mexikanare i Stockholm?

Över nyår besökte jag USA och fick då möjligheten att äta lunch på en genuint mexikansk restaurang. Till skillnad från Taco Bar och liknande restauranger serverades där riktigt kött tillsammans olika såser som salsa och jalapenosås. Jag skulle kunna döda för att få uppleva de fantastiska smakerna igen.

För ett tag sedan snubblade jag över ett tips om La Neta vid Norra Latin (Barnhugatan, alldeles vid Sveavägen) och idag var dagen då jag och en väninna gick dit för att prova. Och det är jag glad att vi gjorde - mums!

Priserna är låga och man sätter ihop sin måltid själv av en samling mindre, mellanstora och stora tortillas med fyllingar. Självklart serveras det med de klassiska såserna som jag så länge saknat från USA. Mums! Jag tog en taco bistec med marinerat nötkött (20:-), en pirata med marinerat nötkött (25:-) och gucamole och en verduras med olika grönsaker (45:-). Allt smakade väldigt gott, särskilt piratan. Just idag hade de dock väldigt dåligt med gucamole vilket man märkte, då det var snålt tilltaget. Då vi inte fick beställa gucamole med nachochips för att den "skulle sparas" till tacorätterna avslutade vi med ett par mexikanska öl, tillsamans med nachos med en böndipp vilket jag tyckte var okej, men som mitt sällskap tyckte smakade alltför "köttigt" (hon är vegetarian).

Maten serverades i färgglada plasttallrikar och det hela kändes väldigt rustikt. Klientelen var övergripande engelsktalande vilket kanske kan förklaras med att Handels har ett bostadshus för utbytesstudenter i närheten. Ett stort plus defintivt för att de skaffat alkoholtillstånd så man kan ta sig en svalkande öl, ty det hettar stundtals till rejält, främst tack vare den heta salsan som finns i obegränsad mängd! Servicen var trevlig men otillräcklig. Trots att man beställer och hämtar maten själv förväntar jag mig att vilken restaurang som helst, såväl McDonald's som Operakällaren håller ordning i matsalen, vilket man inte gjorde. Att inte erbjuda gucamole var också en stor nit.

Överlag kan jag tycka att det är ett bra alternativ innan bio på någon av biograferna i området, om man vill ha lite lyxigare snabbmat eller om man är sugen på "riktig" tex-mex och inte har höga krav på srvice. Jag återkommer i varje fall definitivt - smakena förtjänar det!

Betyg mat: 8/10
Betyg service: 4/10
Betyg prisvärdhet: 10/10

Gourmetentrecôte från Lammhult med rödvinssky, amerikanskt potatismos och grönsallad med senapsvinegrette

Då kör vi! Kvällens utmaning blev den då så kallade gourmetentrecôten från Lammhult som jag hade stora förväntningar på då den kostade 80 kronor för en endaste liten bit! Kan det verkligen vara värt det priset som ju är 25-30% högre än "ogourmetentrecôten" som säljs vaacumförpackad i kyldiskar? Ja faktiskt. Som man ser på fotot nedan är det fint marmorerat, vilket gav köttet en fantastisk smak. Vidare var det fritt från broskdelar och senor vilket är vanligt av det som förpackas av t.ex. Scan centralt.

Till det fina köttet bestämde jag mig för att köra en gammal goding, nämligen amerikanskt potatismos. Vad gör den amerikansk, tänker du? Jo! Man har i en klick Crème fraîche (40% fetthalt) och minskar mjölkdelen och eliminerar smöret helt och hållet vilket ger den en len smak. Men det som allra mest upphöjer smaken är att man i slutet blandar i rostad vitlök. Fantastisk smak och helt klart kvällens höjdpunkt!

Till detta serverades en grönsallad med en vanlig senapsvinegrette som jag gjorde för att försöka likna den jag fick i Val Thorens som jag kom hem från för några dagar sedan. Det gick sådär, men den blev god ändå, fastän något för söt. Nästa gång kör jag mindre socker.

Slutligen beslöt jag mig för att lyxa till det med en rödvinssky. Då jag hade för lite kött fick jag använda Knorrs "geleaktiga" buljong som jag fått gratis på ett skolevent av okänd anledning. Den blev helt fantastiskt god, ända fram till att jag bestämde mig för att toppreda den med maizena. Tog för mycket och konsistensen blev lite för kräm-aktig för min smak, men det var trots detta väldigt gott. Note to self: red med lite åt gången nästa gång för bövelen, det är inte första gången!

Överlag blev det trots allt en god middag, särskilt efter en vecka med alltför mycket snabbmat, ty skidorter är ju inte kända för att vara kulinariska högborgar direkt... Mums! Med lite justeringar i redningen av rödvinsskyn blir det nog superbra! Till detta drack jag ett glas rött och åt aprikosbröd från bageriet Gateau med rikligt med smör. 

Kvällens meny: 

Gourmetentrecôte från Lammhult
200 g gourmetentrecôte
Rikligt med stekt smör, gärna franskt
Salt och peppar
Stek köttet efter önskad stekgrad. Jag föredrar att steka i franskt smör som är lite syrligare i smaken än det svenska, idag använde jag smör från Reurrerie Betrez som är ett av mina favoritsmör som dock är svårt att få tag i (NK Saluhall har, tips!), annars kan jag rekommendera Presidents smör som finns i välsorterade butiker. Jag brynte köttet och lade sedan in det i ugn i några minuter i folieinpackning för att få det perfekt medium-rare. 

Rödvinssky à la Ahlbom
3 dl rödvin
2 dl vatten
En klick honung
1-2 msk smör
1 enhet fond/buljong (om man gör större sats kött kan skyn med fördel användas)
1 stor gul lök
2 morötter
3 vitlöksklyftor 
Skär löken i kraftiga kluftor och dela vitlöksklyftorna i två. Lägg i ugn på 225 grader och ringla olivolja över. Snåla inte med oljan! (Du läser fel blogg om du vill gå ner i vikt). När löken är mjuk, och lite bränd i kanterna tar du ut dem. Smält smöret och tillsätt en rejäl klick honung (1-2 msk). Lägg i den rostade löken och vitlöken och rör om snabbt. Tillsätt morot, vin och vattnet. Låt koka i 30 minuter. Sila av och smaka av. Tillsätt vid behov mer honung och vatten. Jag spädde ut den lite och toppredde med maizena utblandad med lite vatten för att få lite över till att frysa in, smakerna är så koncentrerade! 

Amerikanskt potatismos
5 stora mjöliga potatisar
1 dl Crème fraîche
0,5 dl mjölk
4 hackade rostade vitlöksklyftor
Salt och peppar
Det amerikanska potatismoset kom jag över på en blogg någonstans som jag inte minns, men som verkligen är en riktig höjdare. Hemligheten är den hackade rostade vitlöken som rostas i rikligt med olja (jag använder Zetas vanliga rapsolja) och blandas i på slutet och crème fraîche som ersätter en del av den vanliga mjölken. En varning är att inte ha i muskot som man gör med "vanligt" potatismos, det skär sig mot vitlöken i mitt tycke. 

Senapsvinegrette som jag minns den från Alperna förra veckan
0,5 msk vitvinsvinäger
1,5 msk Grey Poupon fransk senap med hela senapsfrön
1 msk socker
3 msk olivolja
Blanda samman vinäger, senap och socker. Tillsätt en msk olja åt gången och vispa ut, så skär det sig aldrig! Vill du ha en sötare smak av typen man köper kan lite mer socker tillsättas, vill du framhäva vinägersmaken kan du halvera mängden socker, vilket jag ska göra nästa gång.

Välkommen till en annorlunda resa i matens tecken!

Då var det dags igen då. På inrådan av vänner känner jag att det är dags att starta denna blogg. Jag är en pojke som gillar mat. Vad är då ett bättre namn än kulinarpojken på min blogg? Säkert inget, och om det nu finns något så vill jag inte veta. Kulinarpojken it is.

Vem är jag då? Ja, jag är en pojke. Jag är student. Jag gillar mat. Behöver man veta mer? Kanske, men jag tror att jag tar och berättar lite mer om mig under resans gång, det blir roligare så! Jag kan nog i alla fall utlova en massa kulinariska höjdpunkter i denna blogg och ska uppdatera så ofta jag hinner och har något vettigt att säga. Här kommer jag bjuda på såväl recensioner av mina tämligen frekventa besök på Stockholms både finkrogar (Mathias Dahlgren, OK o.s.v.) såväl som mina ännu mer frekventa besök på medel- och budgetklasskrogar. Jag lagar också en del mat och det blir det som får inleda bloggandet ikväll.

Detta är det något skrynkliga kvittot efter dagens besök på en av de bättre matbutikerna i huvudstaden, NK Saluhall, som enligt mitt tycke endast kan mätas med Daglivs på Fridhemsplan. En del saker ska jag spara till senare i veckan, men det mesta skall tillagas och inmundigas redan ikväll! Vad ska det bli för spännande? Tanken är att jag skall tillaga en "gourmetentrcôte" (vad som gör den gourmet annat än namnet återstår att se), med lite potatismos med rostad vitlök, och servera detta med en grönsallad med en senapsvinegrette. Just senapsvinegrette har jag saknat från min resa till Alperna förra veckan, så det skall jag försöka återuppliva.

Men nu skall jag laga mat. Stay tuned!