Fondueboden

Efter en sjukt hektisk sommar som avslutats med en ännu mer hektisk introduktionsvecka på skolan har jag fått lite tid att börja blogga igen. Ni, kära läsare, som undrat om jag helt sonika har slutat äta kan trösta er. Både plånboken och magen vittnar om annat! Bland annat har jag hunnit med ett besök på min första trestjärniga restaurang, Alain Ducasses filial i anrika hotellet Dorchester vilket säkerligen var den i varje fall mest prisvärda måltid jag vart med om! Där avnjöt jag bland annat den med ljuvliga dessert någonsin fullspäckad med hemgjord konfektyr, . Lunchen – för det var en sådan jag lyckades få bord till.

Men nog om det.

Igår introducerade underbara Sofia (sofiagyllenhammar.com) mig för en ny kulinarisk höjdpunkt för vår stad. Taste Sthlm heter det, och är ett slags rabattkort man kan köpa för drygt 350 kronor och som ger rabatter i nivån ”2 för 1” på ett 70-tal restauranger i Stockholmstrakten.

Så igår besökte vi således en av mina i varje fall tidigare favoritrestauranger, Fondueboden för att förtära den mest vintriga av måltider såhär i sensommaren. Jag älskar verkligen fondue, inte bara för att det är gott, utan också för att det är en så rolig social aktivitet. Fondue var till exempel den maträtt som faktiskt räddade mig när vi var i Val Thorens i våras där övrig mat, dessvärre, var helt förkastlig!

På Fondueboden hade man en lite sämre rabatt än övriga restauranger i Taste Sthlm, men 20% är ändå inte fy skam. Sagt och gjort. Medan jag flyttstädade min lägenhet fixade Sofia ett Taste Sthlm-kort och ett bort till oss. Ett tips för övrigt, ty Fondueboden har ofta märkliga stängningstider och ibland också full beläggning, så även denna kväll som för övrigt var galet varm, i varje fall inne i restaurangen. Doften av t-röd (eller vad man nu använder för förbränningsmedel) låg hög vilket gjorde att vi verkligen fick ”strippa”.

Vi valde att beställa ”La Grande Fondue” för 229 kr per person (de andra två alternativen är fisk- och skaldjursfondue och ostfondue) och jag valde att dricka en cola, för omväxlings skull. I fonduen ingick då tärnat fläsk- och nötkött och marinerad kycklingfilé. Allt rått, såklart. Ungefär åtta olika såser serverades, t. ex. bea, barbecue, fetaostsås, salsa med koriander (hu!) med mera. Vidare fick man ett val mellan pommes frites och bakad potatis. Gissa vad jag valde? En mindre tallrik med diverse råa, kokbara, grönsaker ingick dessutom.

Buljongen var väldigt god, och man kände verkligen den goda köttiga smaken när man kokade broccoli och champinjoner. Mums! Köttet däremot var verkligen helt naturellt och krävde definitivt såser eftersom buljongen i mitt tycke inte gjorde tillräcklig avstamp på det. Och här fallerar det.

Problemet är såserna. De är inte tillräckligt bra helt enkelt. Att servera såser som smakar färdigköpta känns trist och knappast exklusivt. Annars hade man kunna gjort det enkelt hemma istället (vilket jag för övrigt verkligen rekommenderar!). Salsan var oätbar för de som inte gillar koriander, bean smakade burk, tzatzikin var tandlös och saknade den där härligt bitande vitlökssmaken. Und so weiter…

Serveringen var väl i sig inte särskilt klandervärd men dock väldigt anonym och opersonlig. Lite frågor som ”hur står det till ikväll” och ”smakade det bra” passar klart bättre än ett stressat ”är ni klara?”. Ingen erbjöd dessert eller påfyllning i de uppenbart tomma glasen och ingen hällde upp nytt vatten. Tråkigt.

Överlag är jag ändå rätt nöjd, men det är nog främst för att jag älskar fondue som maträtt och jag är glad att någon velat ta sig an denna svåra rätt i Stockholm. För att lyckas fullt ut krävs dock stora krafttag i såserna. De måste ju rimligtvis kunna komma på eller snubbla över något recept på något mer unikt och passande, något som gör att man verkligen vill dit igen. Lite som hoi hoi-såsen hos Günters korvar.

Maten: 3 av 5

Service: 2 av 5